Play Poker Like the Pros
By: Jay Greenspan October 05, 2003

Phil Hellmuth, Jr. är en av världens främsta spelare. När du ser honom spela kan du inte annat än häpna över hans intuition: att känns på sig när moståndaren kan lägga en stor hand, eller släppa en stark men underlägsen hand. Innan jag började läsa hans bok, Play Poker Like the Pros, undrade jag om ett så begåvat geni skulle kunna förklara för sina läsare vad han gör så bra. Jag tänkte på Magic Johnson och Joe Montana, som trots sin skicklighet inte har någon läggning för att coacha eller kommentera. Hur bar de sig åt? Det vet de inte; de bara gjorde det.

Efter att ha läst de första kapitlen är mina farhågor helt bortblåsta. Hellmuth lägger fram välgenomtänkta, konkreta tekniker, och gör så i välorganiserad, lättläst prosa. I förordet tackar Hellmuth Andy Glazer, en av bästa pokerförfattarna, hör hans hjälp att göra boken mer lättläst. Men Hellmuth kan ta på sig äran för att ha tagit sig an denna bok med den seriositet och känsla för detaljer som gör Like the Pros till en njutbar och uppbygglig läsning.

Huvuddelen av Play Poker Like the Pros behandlar limit Texas hold'em, Det spel som dominerar Amerikas cardrooms. Kapitel 3,4 och 5 behandlar nybörjar-, mellannivå- och avancerat spel i tur och ordning. För att förstå mycket av det som skrivs i de två senare kapitlen måste du läsa nybörjarmaterialet.

I kaptlet för nybörjare rekommenderar Hellmuth en spelstil som är både extremt tight och extremt aggressiv. Han listar sina topp-tiohänder (par -- ess till sjuor -- A-K, A-Q) och föreskriver höjningar eller återhöjningar med dessa oavsett position eller tidigare spelares handlingar. Detta är helt klart ett råd en nybörjare kan komma ihåg. Även om denna metod snabbt hjälper upp alla synstationer är jag lite orolig att nya spelare kommer att förlora en del pengar på mediumpar, som lätt blir slagna i lösa low-limitspel.

Hans råd för postflopspel är lika absoluta: satsa, höj eller återhöj för att ta reda på var du står. Denna del var särskilt intressant, och har redan hjälpt mig i mitt mellan-limitspel. Med detta sagt är jag inte säker på att Hellmuth erbjuder tillräcklig försiktighet för låglimitspel, där spelarna ofta synar två insatser på floppen för att jaga en backdoor-flush. Visst, du vill att folk ska göra den sortens matematiska misstag, men att satsa eller höja utvinner bara vag information under dessa förhållanden.

Kapitlet för mellannivå diskuterar andra spelbara händer: lägre par, A-x (i färg) och K-Q. Han ger specifika tips på hur man spelar vart och ett. Hans råd för låga par är rätt intressant och kontrasterar rejält mot vad resten av boken predikar. Expertsektionen är relativt kortfattad, men tillhandahåller några nämnvärda förslag då och då. Dock varnar han för att du måsta vara en expert på att läsa händer för att göra de flesta av de spelen lönsamma.

Andra kapitel diskuterar de spel som huvudsakligen återfinns på kasinon: stud, stud 8, Omaha, Omaha 8 och razz. Inget av dessa kapitel är fruktansvärt detaljerat, men det finns några värdefulla råd på sidorna som tillägnas dessa ämnen.

Som de flesta som följer professionell poker vet har Phil Hellmuth utvecklat ett rykte som kinkig narcissist. Hans upptåg vid bordet, hans skrikande och gnällande, är legendariskt. Även om grinigheten inte lyser igenom i boken gör narcissismen det. Han verkar uppskatta att gång på gång påminna läsarna om sina förmågor, och många av exempelhänderna påvisar hans briljanta spel. Hans språk låter dig veta att han är väl medveten om sin egen talang.

Men dessa småaktigheter borde inte avskräcka dig från att köpa boken. En av världens bästa spelare har lagt ner mycket möda på att framställa en lysande text. Den kommer att vara ett värdefullt tillskott till ditt pokerbibliotek.