Det spelades shorthanded spel med 40/80$ blinds i Bay 101. Jag var själv i big blind och fick äss-tio. Button höjde och lilla blindet läggde sig. Jag beslöt att betala och heads up började.

Han som satt på button var en av de killarna som höjde med att säga. När det är hans tur lägger han inte spelmarken i potten utan säger först att han skall höja o först efter det börjar lägga marken i potten. Han gör inte alltid dethär, men om han börjar handet dethär vägen så fortsätter han oftast så till slutet av handet. Händerna stabiliserades till viss typ när alla visste andras vanor.

Floppen var 9-4-3 alla olika land. Jag checkade och han sade att han skulle höja. Jag synade.

Turn var 3. Jag checkade igen. Han sade att han skulle höja och jag synade igen.

River var J. Jag checkade.

Då hände det något.

Om han skulle ha sakt att han höjer så skulle jag säkert gett upp direkt, eller då skulle jag ha synat direkt eller jag skulle bestämt mig först sen när han skulle ha höjt potten. Jag hadde inte ännu bestämt mig, men jag var påväg att bestämma mig.

Om jag skulle ha bestämt att syna direkt, så skulle jag ha lagt markerna fram före honom, som i tidigare höjningar och då måste han visa sing hand, även om han har inget. Så hadde vi gjort tidigare. Om han skulle ha vunnit mig skulle jag ha kastat mina kort och han skulle ha fått potten utan, att han måste göra sin sista höjning till slut. Om jag skulle visa min hand efter honom, så skulle han lägga sina marker i mitten så långsamt som möjligt före dealern skulle ge potten till mig. Dethär är normalt i våra spel.

Men dethär hände inte.

Nånting annat hände.

Spelets tempo stannade.

Mittialt var jag i liv i ett ställe, var all ljud och rörelser av tillvaron strömmade underligt i tidet. Och allt dethär berättade åt mig, att jag hadde den bästa handet.

Men han hadde inte sakt att han höjer ännu.

Jag beslöt att syna, om han höjer.

En annan underlig stund kom.

Jag förvandlades starkare, jag blev säker på att jag hadde den bästa handen. Jag beslöt att ändra mig. Om han höjer, så skulle jag check-höja honom bara för att få honom att lägga sig. Bara för att jag skulle igen ta potten utan att visa mina kort.

Gör det.

Säg det.

Jag tror inte att du vågar.

Gör det.

Gör det.

Dra.

Försök ta dit vapen.

Och dö.

Eller sväng åt andra hållet.

Och gå.

Det har ingen betydelse.

Du förlorar.

Nu är det bara frågan om, att hur mycket.
-
-
-
Mittialt knäcktes han och han kastade sina kort. Han var sist på rivern. Jag hadde redan checkat, men han besvärade inte sig äns med det, men bara kastade sina kort.
Kanske han kände igen min styrka.

Men jag kommer att vara ännu bättre och ännu bättre kommer det att bli. Det krävs bara träning.

Tommy Angelo har varit en heltids pokerproffs från år 1990. År 2004 utvecklade han en komplett personal träningsprogram. Följande 3 år tog han imot 50 kunder. På sommaren 2006 upphörde han träningen för att skriva sin bok. Hans bok, Pokerns element, kommer att vara till hands november 2007. Mera info av Tommys träningsprogram är tillgänglig på hans hemsida: www.tommyangelo.com