Jag spelade poker i 10år förren jag lärde mig att folda år 1984. Då jag träffade Bobby. Han hade stor mag stort skägg ett fenomenalt skratt. Bobby var som julgubben utna paketen. Han foldad och foldade och verkade inte bry sig. Han lämnade sen med vinstpengarna och ingen verkade bry sig.

Så jag började också folda för att se vad som händer. Jag foldade 10-9 några gånger före floppen. Jag foldade Q8 suited. Foldade esset då någon bettade. Det var så nytt, så spännande. Jag var så facinerad som på ett upptäktståg. Jag började folda fler och fler händer allt till Bobbys stadie. Men det slutade inte där. Till slut blev jag fast i hårda händer och foldade på rivern då jag hade en bra hand.

Jag gick till vegas. Efter en vecka i ödesmarken som det kan tänkas ha känts för Charles Darwinilta då han reste till en isolerad ö, var han hittade nya obekanta system. Det som jag lärde mig i Las Vegas- ön, var högst upp på pokerpyramiden sitter foldarna.

Jag måste berätta här emellan att vilken slags foldning jag menar. Jag menar foldning som görs för ofta utan cover, modigt och utan att blåsa upp det.

Då och då i vegas sa en inte foldare åt en foldare, ibland vänligt ibland om hans tighthet. Jag kan inte förstå hur nöjda de satt vid borde med att bara folda med alla kommentarer med sina stor stack och bara fortsätta folda åter igen.

Det var helt ok, nu förstår ja hur det fungerar. Det var som en klubb. Foldarnas klubb. Nå, vad det än var så ville jag med.

Efter min första riktiga folding var känslan så bra att om jag blev bra så kunde jag sluta mitt jobb. Så jag gjord folding som min nich mitt egna berg att klättra. Jag såg berget. Jag kunde se vägen. Jag tittade på marken och tog ett steg.

I början av 1990-talet foldade jag tillräckligt för att täcka mat och boende kostnaderna. Det gav mig mer tid och jag kunde folda mera. Ju längre jag spelade destu bättre blev jag och kunde börja gambla mera och mera. Mitt sätt att betala kostnaderna var att folda. Alltid då pengarna höll på att ta slut så behövde jag endast sluta gambla och äta och börja folda igen.

Till slut besegrade jag gamblinge-tobaken-tilten samt många andra problem jag hade. Jag stannade upp på min stig och kunde se toppen långt borta men kunde också se dalen där nere som väntade på mig om jag slutade folda.

Nu när jag spelar år 2006 så är en sak som jag inte gör för ofta är att betta. Jag vill komma i fold rytmen strax. Mitt ideal spel är att ta en slurk kaffe och folda från big blind, folda från small blind samtidigt som jag tar en till slurk kaffe för att gjöra mig redo att spela på button som jag ändå troligen folda på.

Detta leder mig till handen som fick mig att skriva om min foldingfetish från början.

Spelet var $80-160 limit holdem. Sessionens första hand. Jag var på big blind med A10 i handen utan hjärter. En spelare betalade, small blinden foldade och jag checkade. Vi 1mot1 på floppen, det var min tur att börja.

Floppen var AA9 två hjärter.

Jag checkade. Han checkade också.

Turnen var hjärter 8.

Jag checkade. Han checkade.

Rivern var hjärter 7, så den slutliga bordet var AA987 med fyra hjärter.

Jag checkade. Han bettade. Jag foldade.

Såklart visste ingen i bordet min hand. Allt som allt det ända som hände var call, check,check-- check,check--check,bet och fold. Ingen av motståndarna kunde sätta mig på en bra hand. Det jag bestämt är att jag ska att inte bluffa tre gånger med dålig hand. Därför foldar jag på mitt egna sätt, tyst så att ingen vet vad jag har.

Ibland får folding mig att känna som en dockkung. Som om jag openraisar från cutoff med en dålig hand, knappen betalar, blindsen foldar, och vi är 1mot1 och jag öppnar bettnings rundan, och jag träffar inte på floppen, checkar, han bettar och jag foldar. Eller om jag bettar preflop och någon re-raisar efter mig och jag callar, och på floppen checkar jag, han bettar och jag foldar. Mot dessa motståndare tjänar jag dubbelt med pengar. Först genom att folda strax och sen andra gången för att gjöra rätt i deras värld, bluffa åt bluffarna då jag checkar och mot foldare folda då jag better. Plötsligt kan jag inte förlora. Jag älskar att folda.

Tommy Angelo har varit heltidsproffs sen 1990. År 2004 grundade han det fenomenala träningssystemet one-on-one, face-to-face. Under nästa år hade han 50 kunder. År 2006 skrev han boken "Elements of Poker" som kom ut 2007. Mer information om Tommys träningsprogram
hittas på: www.tommyangelo.com