Vad som gör poker så fascinerande, förutom pengarna förstås, är alla de olika sorters människor du möter på vägen: amatörerna, proffsen, judarna, muslimerna, de vita, asiaterna, de svarta, de halta, de lama, de på dåligt humör, de fulla, de kraftigt överviktiga, de kraftigt stinkande eller de otroligt snygga, roliga, världsvana kvinnliga pokerspelarna med ett hjärta av guld och en likadan bankrulle. (OK, jag har inte träffat någon som överensstämmer med den sist beskrivna än, men om det låter som du var god skicka över foto, kontoutdrag och hemadress så att jag kan bekräfta det.) Alla dessa människor har vitt skilda idéer om hur man ska spela och varför de spelar, oavsett om det är för pengar, prestige, för att slå ihjäl några timmar eller helt enkelt bara för att ge tighta, unga, allvetande vita killar rejält med bad beats.

Och om du spelat någon poker alls vet du att en grupp på tio pokerspelare alltid innehåller tio olika personligheter -- eller fler, beroende på allas mentala hälsotillstånd. Men när du befinner dig vid ett vilt bord med oändligt av (och till synes meningslösa) höjningar och återhöjninger är det lätt att titta på alla spelarna samtidigt och fastslå att de allihop bara är maniacs.

Under mina år vid borden har jag lärt mig att det finns olika sorters maniacs, med varierande spelstilar och olika hål i sitt spel. När jag väl insett detta såg jag problemet med Sklanskys föreskrivna metod i Hold'em for Advanced Players. (Se även Sklansky gjorde mig hjärndöd för mer om mina problem med Sklansky.) För att få ut det mesta möjliga ur ett vilt hold'emspel måste du kunna känna igen de maniacs du möter och spela därefter. Så låt oss ta en titt på den typiska skaran av missanpassade och gå in särskilt på vilka strategier du bör använda när du möter dem.

Karaktärerna
Ansiktena må förändrar från spel till spel, men de personligheter du stöter ihop med förblir i häppnadsväckande stor utsträckning de samma.

Fyllot

Det bästa sättet att känna igen den här killen (eller i sällsynta fall tjejen) på är att han är, tja, full. Om du sitter nära nog kan du känna det på lukten. Och du kanske lägger märke till att hans hud har blivit röd. Han sluddrar och tycker en hel del saker är roliga -- tills han (oundvikligen) börjar förlora. När du spelar mot ett fyllo, kom ihåg att de får tunnelseende. De tänker inte på dig över huvud taget. De bryr sig inte om vad du har. Det är inte rätt tillfälle för den där snygga checkhöjningsbluffen du är så stolt över. Du kommer att bli synad oavsett vad du gör. Dessutom, försök vara så trevlig du bara kan när du tar fyllots pengar. "Sårad och uppretad" blir multiplicerat med fem när sprit kommer in i bilden, och ett basebollträ i ditt huvud kan ge termen "bad beat" en ny innebörd.

Den Uppretade

Detta är en kille som efter att ha blivit slagen ett par gånger börjar tappa besinningen och syna med vilken hand som helst. Denna spelare är knivigare än den genomsnittlige idioten eftersom han kan vara en bra spelare så länge han vinner. Någonstans i hans poker-DNA finns det svaga minnet av hur det är att spela bra poker, och dessa reflexmässiga förmågor kan sätta in när som helst. Du måste därför observera honom noggrannt för att se om och när han går på tilt. När han är å tilt måste du syna ned honom eftersom han kommer försöka köra över dig. Här skulle jag vilja dela upp de som går på tilt i två olika kategorier.

Där finns den slagna hunden, som bara synar hela vägen till river med alla sorters drag och underpar för att sedan lägga sig för en satsning. Av uppenbara skäl måste du satsa mot denne spelare med de mest marginella händer. Till exempel, om du är heads-up efter floppen med J-10 och floppen kommer K-10-3, se till att satsa. Om du inte blir höjd där kommer du att vinna potten de flesta gånger, och du bör fortsätta satsa fram till och på river, så länge du inte blir höjd. Denna sista uppmaning ligger inte så långt ifrån Sklanskys läror, särskilt inte eftersom du i detta fall möter en vek och passiv motståndare. Men i de slags spel jag spelar kommer du behöva försvara dina J-10 preflop på sätt som Sklansky inte godkänner om du vill kunna göra någon slags move på floppen.

Den andra typen av uppretad spelare är killen som ser sina egna marker som fienden. Detta händer spelare som börjar aggressivt och när de tagit några bad beats eskalerar till rabiessjuka pitbullterriers. Du måste vara väldigt försiktig i detta läge, men du måste också visa mod. Fortsätt bara att spela tillbaka mot denna slags spelare med alla typer av händer. För det mesta kommer du att vinna. Men även spelare på tilt tillåts att få ess och ibland kommer du förlora stort när du ger dig i kast med en väldigt aggressiv och väldigt arg spelare. Men om du vill spela tillsammans med maniacs måste du kunna ta dig ur en sådan förlust utan att själv hamna på tilt.

Den Snuskigt Rike

Du vet aldrig om någon är riktigt förmögen bara utifrån vad de berättar vid pokerbordet. Men en typ jag spelade mot för några månader sedan, "Yves" som jag kallar honom, var en charmig, medelålders man från Monaco. Alla påstod att han var rik och jag trodde dem. (Dessutom, har de några betongförorter i Monaco?)

Jag tenderade att tro på ryktena om rikedom eftersom Yves, den senaste gången vi spelade, sa till mig att han var tvungen att gå om en halvtimme för en middag med sin flickvän. Vi spelade 10-20, och han hade runt trehundra dollar framför sig. Han började höja potten vid varje tillfälle han fick, och lade sig i stort sett aldrig. Varför? Han ville förlora alla sina marker så att han skulle få "tillåtelse" att gå och därmed hinna i tid till sin middagsdate. Han kunde bara ha löst in dem, men eftersom pengarna gjorde så liten skillnad för honom, vad var poängen? I slutänden blev han tvungen att springa för att lösa in markerna och stod där och väntade otåligt, irriterad över att det tog sådan tid att få ut sina pengar.

Även om jag verkligen gillade Yves kändes det tråkigt att jag inte hade plockat av honom varenda marker han hade. Jag fick helt enkelt inte tillräckliga kort på den korta tid han hade på sig att göra sig av med dem, och jag ville inte ryckas med i hans maniska bortkastande av marker (vilket, ärade läsare, kan inträffa och kan bli en stor belastning).

När du möter en spelare som denna, någon som kanske är mitt emellan de två typerna av tiltade spelare som beskrivits ovan, bör du spela på ganska liknande sätt som mot tiltmaskinerna. Du vill vara aggressiv, och du vill använda din nye, rike vän som en språngbräda för att tvinga ut andra spelare ur potten och isolera honom. Om du inte är heads-up mot den rike killen och försöker dig på att slöspela en stor hand måste du höja när du ger dig i kast med honom, t.o.m. med det näst bästa paret eller möjligtvis kanske bara två höga kort som missat floppen (men du bör absolut INTE bluffa mot honom av vad jag hoppas är uppenbara skäl).

Förresten, du bör alltid tänka på att en maniacs hög med marker kommer att stiga och sjunka i vågor, och ibland får de för sig att avsluta medan de är vinnande. När de gör det, morra inte "Tack för den läxan." åt dem. Om du gör det är du både en dumskalle och en tölp. Säg hellre "Trevligt att spela med dig. Fin vinst."

Kapten Testosteron

Denna typ av spelare kommer att försöka tvinga dig ur potten helt tom om han känner allra minsta svaghet från din sida -- och Kapten Testosteron ser i allmänhet en syn som ett svaghetstecken. Denne kille (det är nästan jämt en kille) är en av den svåraste sortens maniac att spela emot eftersom han använder sina marker för att hota dig. Det innebär att du för det mesta måste gissa vad han sitter på. Men kom ihåg: mer än hälften av de gånger han har möjlighet kommer Kaptenen att höja dig, och om du hänger dig kvar där med honom och träffar någonting måste du spela tillbaka mot honom, på ungefär samma sätt som du skulle göra mot spelaren som försöker bli av med sina marker. Kom dock ihåg att Kapten Testosteron många gånger är mer hatt än cowboy. Om du spelar tillbaka mot dem och de inte sitter på stålet lugnar de ofta ner sig. Då vet du att du har dem. Och även om du inte känner dig stark nog att höja måste du syna ned dem hela vägen, ibland med så lite som ess-hög, eftersom chansen att de bluffar är alltför stor.

Den Slumpmässige

Den Slumpmässige är också svår att spela emot eftersom du aldrig vet om han har någon som helst aning om vad han håller på med. En slug jurist och vän till mig vid namn "Sherm" spelade i ett pot-limit hold'emspel för några kvällar sedan, och hade möjlighet att få en kille dit han ville ha honom. Sherm hade As Ks och floppade 4-8-J, alla i spader. Sherm lyckades få killen han aldrig sett tidigare att gå all in på floppen. Turn var 6s och på river kom en rag. Sherm vände upp sin hand: "Ess-hög färg." Den unge mannen han spelade emot hummade och harklade sig och sade, "Jag har en ... vaddetnukallas." Du kan gissa vad: 5-7 i spader. Det visade sig att han hade en straight-flush (vilket han knappt var medveten om) och precis hade slagit ut Sherm ur spelet. Sherm förlorade intresset för pot limit den kvällen och satte sig vid vårt limitbord. Men, som han senare berättade, kände han det inte som att han förlorat pengarna. Som Sherm sa "Jag lät honom ha dem ett tag, och sedan betalade han tillbaka det lite i taget."

Det är svårt att sätta den Slumpmässige på en hand eftersom han inte ens kan sätta sig själv på en hand. Så när du spelar mot den Slumpmässige måste du låtsas som att du är ensam i potten, men att dealern vid slutet av handen kommer att vända upp de två översta korten i leken, och du måste slå dessa. Här behövs en bra känsla för generella odds. Om du har A-Q och inte träffat något par, kommr du att slå de två slumpmässiga korten? Sådana beslut måste du kunna fatta.

Jason vs Freddy

Ibland kommer två spelare, av alla möjliga skäl, starta sitt eget personliga Vietnamkrig vid pokerbordet. Om de är aggressiva till att börja med, och är duktiga på att identifiera skitsnack, kommer de att gå fram och tillbaka med bluffar och motbluffar. Att hamna i kläm mellan dem med en medioker hand kan vara en prövning eftersom en av dem faktiskt kan tala sanning. (Upprepa detta för dig själv åtminstone en gång i veckan: även maniacs tillåts få ess.) Här måste du ha en känsla för hur smarta dessa två är. Olyckligtvis är svaret ofta "väldigt" -- de har båda läst varandra korrekt och spelar utifrån detta. Och, oturligt nog för dig, blir spelet allt mer okontrollerat.

Det är som skillnaden mellan ett limitspel Omaha på låg nivå och ett på hög nivå. På låga nivåer springer du in i nötterna med bedövande regelbundenhet och det är svårt att bluffa, så Sklansky-stilen passar perfekt in. På de högre nivåerna spelar folk på ett sätt som skulle anses som väldigt okonventionellt på de lägre nivåerna -- vi talar om skräphänder -- så du vet ofta inte var du står. Och som Paul Newman sa i The Color of Money, du vill inte vara den som gissar; du vill vara den okända.

Ett trevligt spel att överväga om du sitter fast mellan Freddy och Jason: om du har en bra hand, bara limpa med och låt dem höja varandra. Detta är en viljornas duell på ett personligt plan mellan två vilda spelare, så låt dem fortsätta tro att de är ensamma i potten. Visa dem sedan topp-par med topp-kicker, vilket oftast räcker. Eller om du har en hand som är bra men kanske lite ömtålig (som ett tvåpar på en flopp med bara spader), använd en av dem som en språngbräda: din förste maniac höjer och du återhöjer den lugnare av de två och hoppas på att isolera den förste med ditt tvåpar ifall nu killen du försöker slå ut sitter på spader fyra eller något liknande och hoppas på att sätta den 17:e bästa nötfärgen på river. (Tror du inte sådant händer? Du har läst för mycket Sklansky.)

Vad ska du då göra om du sitter vid ett bord mot alla dessa personligheter? Speciellt om du hittar mer än en personlighetsöverlappning hos varje spelare?

Skicka Sklansky på dem

Nu till överkursen, vad gör man om alla vid bordet är yrande galningar med fradga kring munnen och varje pott innehåller åtminstone sju spelare och åtminstone tre höjningar?

Paradoxalt är det nu Sklansky kan komma till din hjälp. När du möter maniacs ska du spela starka händer, men inte samtliga av dem. Till exempel, en hand som A-Q sjunker betydligt i värde i ett sällskap som detta. Varför? Därför att (och här är hemligheten som kommer tjäna så mycket pengar åt dig att jag mår dåligt av att avslöja den) även maniacs ofta synar med någonting. Inte mycket, bara ... något.

Till exempel, en maniac ser en hand som A-9 i klöver och tycker att han har ett monster. Vad tusan, han har ju spelat betydligt sämre, eller hur? Så han höjer med den. Just nu krossar du honom med dina A-Q. Men med sex andra spelare i potten drar du plötsligt nästan dött. Därmed kan en hand som 3-4 i samma färg gå upp oerhört mycket i värde eftersom de andras händer oftast kommer att vara samlade i kortlekens övre delar och dämed lämn dina kort fria. Detsamma gäller om floppen kommer A-K-8 regnbåge. När du har 3-4 kan du lätt slänga handen. Och på detta sätt kan du, som du borde känna till, spara mucho dinero i det långa loppet.

Tänk på hur mycket pengar du har slängt iväg på pocketkungar när ett ess träffat på floppen och du har synat ned ända till river fast du vet att du är slagen eftersom ... varför? (OK, det är en helt annan artikel.) Och du undviker situationen där du exempelvis synat med J-10 och floppat en knekt men inte vetat om du har den bästa knekten, och det kommer kosta dig några inköp att ta reda på det. Vilket leder in på en annan punkt: känn din bankrulle.

Du måste bara komma ihåg att om folk höjer på varje gata kan ett 10-20-spel väldigt fort börja likna ett 20-40-spel. Så de femhundra du hade med dig kan gå åt på en halvtimme, lätt. Du ska vara medveten om möjligheten att om du överhuvudtaget är villig att ge dig in i leken kan du en dålig kväll förlora två lakan på detta 10-20-spel. Och dessutom, om du vill "göra en Sklansky" och vänta på nötterna kommer några av de smartare galningarna att läsa dig, och varje gång det kommer skräp på floppen kommer de slänga in satsningar och höjningar mot dig för att testa dig. Det vill du inte. Du vill att de ska vara osäkra. Du vill att de ska checka.

Sedan del I av denna artikel först kom ut har vissa försökt berätta för mig att när man spelar enligt Sklansky i dessa spel är den "bästa" handlingsplanen att tighta till sig ordentligt. Det är svårt för mig att uttrycka hur sanslöst vekt jag tycker att detta förhållningssätt är. Kan du tjäna pengar på det? Visst. Jag bor i New York och jag ser ofta folk sitta på trottoarerna och tigga till sig växelpengar. Den strategin för att tjäna pengar är t.o.m. bättre än att spela tight som en sten i ett väldigt löst spel -- i motsats till poker förlorar du i alla fall aldrig pengar. Tigg ihop växelpengar länge nog och du kan tjäna en miljon, men det kommer att ta ungefär en miljon år. Och på exakt samma sätt känner jag inför att vänta på nötterna i ett spel fullt av galningar: du kommer att tjäna pengar (om du klarar av de oroväckande svängningarna du kommer att få i din bankrulle, oavsett hur tight du är), men att samla på sig marker kommer att vara som att titta när en glaciär smälter. Är det verkligen därför du sitter vid bordet?

Vilken guru du än beslutar dig för att följa måste du dock alltid, alltid, alltid testa råden du får från böcker (och från mig, och från denna webbsida) mot det du lärt dig i den riktiga världen. Och glöm inte: du vinner inte pengar från spelare i böcker eller i datorsimulationer; du vinner dem från människor. Så se, lär och kom ihåg.

I ljuset av all kontrovers den första delen av denna artikel skapade vill jag passa på att helt tydliggöra en sista sak: Jag motsätter mig inte för en sekund det faktum att David Sklansky är en väldigt klipsk kille med mycket att erbjuda. Hans formulering av konceptet semi-bluff, som var helt nytt för mig när jag läste om det, var bara det värt det oerhört uppblåsta priset på den torftiga pocketboken. Men jag erkänner för er, den samlade pokervärlden, att när Sklansky föreslår att händer som pocket 7:or och Axs ska spelas på samma sätt från samma position, sviker han sina läsare. Dessa är två väldigt, väldigt olika händer och måste spelas som sådana. Jag menar, ett helt kapitel skulle kunna skrivas enbart om vad man ska ta sig till med dessa händer, för guds skull.

I slutänden är hela konceptet att gruppera händer på Sklanskys vis som bäst värdelöst, och i värsta fall ganska kostsamt. Och boken är full av den sortens potentiellt kostsam information. Tanken, för att ta ett exempel, att du skulle slänga K-Q i färg för en höjning är ren och skär galenskap. Ingen gör någonsin det, och borde inte göra det heller. Och om det mirakulöst nog skulle finnas ett spel som var så tight att du i stort sett var chanslös med K-Qs mot en höjning från en mossbetäckt klippa till spelare så varför varför varför skulle du någonsin vilja spela i det spelet? Du skulle ha tur om du slog raken i ett sådant spel. Och boken är fullproppad av exempel liknande dessa.

Jag förstår att det finns ett gäng pokerspelare där ute som inte alls håller med mig, som tycker att jag har missförstått Mästarens Visdom och besudlat det Heliga Cyberspace med min Trolöshet. Allt jag kan säga till dem är detta: med all den hårt erövrade kunskap ni utvunnit ur era tummade exemplar av Sklanskys böcker inbjuder jag er härmed att komma till min klubb och spela i mina spel och ta mina pengar ifrån mig. Övertyga mig.