Vissa pokerskribenter drömmer om att skriva en best-seller. Vissa drömmer om att komma till mainevent finalbordet och spela mot legender som de skriver sina berättelser om.

Jim McManus har fått göra båda.

Till oss som är intresserade gamblande pokerskribenter som har skapat pokerberöm men förlkorat mot mestarna. McManus detaljer om den hådra farten på 2000 wsop mainevents femte placering och hans sprakande stil gjorde boken inom en liten krets till en favorit, redan fören pokerboomen.

Man kan säga att boken är som en efterföljare till Al Alvares tidlösa "The Biggest Game in Town". 90 talets mästerverk som beskriver livet i Las Vegas och alla dess människor. "Positively Fifth Street" bleknar inte på dess sida.

McManus stil att skriva sätter honom utanför att som händer även fast boken ger beröm åt alla stora gamblingskribenter som har varit tidigare. Hans passande årets 2000 main event steg den i värde.

Då jag träffad McManus år 2003 i en pokerturnering i Reno Hitlton, stack några saker mig i ögat. Han är en trevlig typ, har passion för poker och litteratur och att han inte ännu heller kommit över det då han föll år 2000. På hans ägandeskrift står det "Folda AQ suited tills jag ser dig nästa år".

Han talade om handen på Hasan Habi gick all in med A4 och McManus betalade med sin AQ suited. Författaren dominerade handen tills Habib fick 4:an på rivern och fälld McManus och fick sin vinst på 250,000$ och en otroligt bra badbeat story att berätta.

Tyvärr nog är hans bitterhet en av bokens negativa saker. Han simmar i självsorg för många sidor, hysshar åt personalen då de kallar honom den store vinnaren och t.om. själv medger att vinnaren är Chris "jesus" Ferguson verkade trött att höra om saken på måltiden arrangerad för vinnaren.

En annan negativ sak är att i boken så hoppar han fram och tillbaka från turneringen till Ted Binions rätt att mörda besök, Binion som är casinots ägare som troligtvis mördade han strippare flickvän samt dennes älskare Rick Tabish. Rättegången är intressant med sina små detaljer och skrivarens uppgift är att skriva om rättegången. Men McManus hade kommit så långt i maineventet, att läsarna var besatta med pokern och berättelserna om rättegången kändes som reklampauser.

Fast boken hade sina negativa sidor förstör de inte författarens berättelse om hur han blev hemmaspelens alla pojkars pokerförebild över en natt. Hur han hade skickats att skriva en artikel, men valt att använda förskotts pengarna (4000) plus lite egna pengar för att kunna delta i main eventet.

Saken blir intressant då han börjar vinna. Det är smart, snabbt och lätt pålitlig. Många spelar kan leva sig in berättarens passion: hans oändliga vilja att studera berömda böcker och spelare som han snart kommer möta. Hans oändliga svampaktiga sugförmåga när det handlade om att ta till sig information varifrån som helst och från vem som helst det som han trodde sig behöva. I boken finns många stora spelare som han möter vid borden.

Som pokerspelare hejar vi från sidan då McManus möter sina hjältar i bordet så som T. J. Cloutier och Daniel Negreanu. Då hans spel inte helt uppnår proffsens nivå så når åtminstone hans hjärta och passion åtminstone.

Som skribenter uppmuntrar vi McManus att få ett stabilt grepp om att skriva bra pokerhistorier var syns skribentens talang.

Det som gör boken memorabel är kapitlet "Poker är socialistisk eller totaltariskt spel. Mycket så som ekonomiska marknaden är spelet en skrämmande arena, där pengakontroll, tur och smarthet besluter vem som vinner. Kapital bildas, egon förstörs, blod blöds".

Om en bok av detta slag intresserar dig så är "Positively Fifth Street" något för dig. Men även om du är bara en vardaglig poker-fan som tycker om bra böcer kan även detta vara något för dig.