När jag för första gången hörde om Matt Matros bok "The making of a Poker Player" (TMPP), var jag ganska skeptisk och utan stora förväntningar.

Min första tanke var: Här är en spelare som har fått spela i World Poker Tour:s finalbord och strax är han kapabel att skriva en pokerbok. Såklart är det ett wpt finalbord mer än vad jag har men om man följer serien så är det lätt att lista ut hur vissa spelare har avancerat till finalbord.

Dessutom trodde jag att Matros försökte lura på pengar genom att skriva samma sak som finns i andra böcker. För oftast är inte pokerböckerna annat än material från andra böcker med lite annorlunda utformning med samma grundstrategi ocih i bland personliga berättelser som känns ointresanta.

Varför gav jag då Matros bok en chans? På grund av några saker. För det första är jag redo att läsa vilken som helst pokerbok var det finns en eller två små nya information som jag inte vet om sen förr. För det andra hade min vän ett exemplar som jag fick låna dessutom rekomenderade han den.

Min vän hade rätt. TMPP är till nytta. Inte för att dess strategi skulle vara alltäckande eller för att den skulle ha en personberättelse som skulle lämpa sig som filmskript. Men den är trots allt ganska bra på bägge delarna.

Det jag tyckte mest om var att jag och säkert många andra kan känna igen sig då man läser om hans yrkesutveckling. T.ex. fast han var några år ungre än mig så hör vi ändå till samma åldersgrupp och vi båda fastnade för spelet sex-sju år sen.

Fast jag inte är lika högutbildad som Matros är vårt sätt att ta till oss information otroligt lika. Utan att tala om att jag skulle ha lika bra mattehuvud. Han har bevisat sitt kunnande genom att vara ordinarid kolumnist hos Card Player. I sin kolumn kan han räkna ut sannolikheten till alla möjliga saker.

I TMPP leder Matros läsaren sin egen väg med Rounders film som grund, från studerande och hemmaspelen till en välutvecklad spelare som vann över 700.000$ genom att komma till finalbord i en WPT-deltävling.

På vägen ger han tips om strategi som tycks bli mer invecklade i samband då han utvecklas som spelare. Detta skrivsätt är svårt att framställa men han lyckas bra med det. Vissa pokerböcker misslyckades, då de försöker på samma gång lära ut strategi och handling. Men Matros har verkligen lyckats att kombinera dessa. Dessut är hans grundlära till holdem en av de bästa jag vet.

Men verkets starkaste sida är att den så ofta träffar mitt i ämnet. Eller kortare sagt kan jag hitta mig i författarens situation. Jag tyckte det var lätt att le eller skratta ut när jag läste om Matros flashbacks och kan jag tror att många kan få inspiration till poker genom passionen till upp och ner faserna som pokern medför.

Jag kunde finna mig i hans texter då han talade om ESPN pokerprogrammens bandning och analysering samt att han läste alla möjliga pokerböcker. Eller då han drömde om att vinna en 20$ turnering i ett lokalt casino. Samma turnering anser han nuförtiden som ett högblindigt fisk spela med små stackar som knappast påminner poker. Men på den tiden var turnering allt och minnena om sömnlösa nätterna förren turneringarna är detaljrika, som jag minns livligt från mina egna erfarenheter.

En memorabelt exempel är, då Matros steg snabbt i nivå och plötsligt märkte att spelarna såg på varandra istället för korten eller floppen, samt den vänliga amtosfär som han var van vid förändrades till en intensiv atmosfär. Matros säger att han minns att han måste spela bättre men visste inte riktigt på vilket sätt.

Efrer att ha läst boken var den instanta reaktionen: "jag var sådan tidigare". Matros påverkar dig ofta på samma sätt. Om du vill läsa bra pokerhistorier och försöker skapa egna så borde "The Making of a Poker Player" höra till din boksamling.